• Fylls på uppifrån •

Ännu ett prov där jag är supernöjd med Myrans arbete. Att hon inte tog dirigeringen kan man ju faktiskt inte klandra hunden för... så att förstapriset uteblev beklagade både domaren och jag. Han var väldigt glad för hennes sätt att arbeta och även mycket förtjust i hennes krulliga öron :-) vilket han kommenterade flera gånger. En mycket trevlig domare som vi gärna startar för igen :-)

Fotgående, passivitet, skottfasthet: OK
Markeringsförmåga: Första markering mkt fint. 2 markering inte helt direkt men löser själv uppgiften.
Dirigerbarhet: Inte stopplydig, går inte på enslinje men hämtar till sist.
Vattenarbete: Mycket fint.
Viltbehandling: Ok
Sök: Söker bra, kommer överallt, använder näsan väl, hämtar in passande med vilt.
Helhetsintryck: En mycket god jakthund som arbetar gott, god fart och stil. Priset sänks på grund av olydighet.

Domare: Jon Andersen.

Myran gjorde ett kanonprov igen! Men denna gång i öppenklass. Vattnet gick galant. Dirigeringen var så klockren så jag trodde inte mina ögon:-) Fotgåendet gick galant förbi viltlådor och danska smørrebröd. "Missödet" som fick oss att halka ner från förstapriset var att markeringarna inte togs direkt utan hon sprang förbi och sökte sig tillbaka (terrängen var inte alldeles enkel på den långa markeringen men den korta borde hon spikat). Söket gick jättefint, hon plockade hem 7 vilt i snabb takt och sen ville domaren se att hon tog kanin. Jag fick dirigera ut henne och hon tog kaninen, men hal som en ål gled den ur hennes grepp, så hon tog om och lämnade av i hand. Detta ihop med markeringarna gjorde en pinnes avdrag på resultatet.

Domarens kritik:

Fotgående, passivitet, skottfasthet: OK
Markeringsförmåga: En vattenmarkering; direkt ut och hem.
1 och 2 på land, söker en del. Löser uppgiften.
Dirigerbarhet: Riktigt fint arbete
Vattenarbete: Går direkt i vattnet
Viltbehandling: Fin
Sök: Arbetar fint, finner mycket vilt, är spontan och ärlig.
Helhetsintryck: En god jakthund som söker en del på markering men gör det andra arbetet fint.

Domare: Flemming Roed.

Myran gör ett kanonprov och den nervösa matten sabbar nästan genom att lägga sig i vattenmarkeringen. Lite is i magen så hade hon ju fixat det själv, det stod ju klart för var och en i efterhand :-( Ja, ja... när nerverna kopplas in så... Hon gjorde ett superbra prov, inte en endaste miss egentligen och domaren Viggo Berger hade bara lovord att ösa :-)

Hon kändes alltför het så jag hade nästan gett upp innan start... men min underbara hund gör ett klockrent prov, inte en miss, o jag håller mej på mattan och är väldigt lugn, inte en vissling... fasen va semester kan göra underverk med nerver :-)
Hon fick en alldeles strålande kritik både skrivet o muntligt, är såå stolt över min Myra.
Öppenklass nästa!

Som vi har tränat vatten och se här; Myran har övervunnit sin rädsla, kastade sig ut i Stora Bælt och simmade efter fågeln som drev iväg i rasande fart (blåste 12m/s). Det var svårt att greppa i vågorna så hon fick den i vingen och skulle bara ta ett nytt tag på land och passade då också på att ruska vattnet ur pälsen... Grrr.

Sök: 5 vilt fanns och Myran gjorde ett bra sök på bredd o djup. Dessvärre fick hon ingen vittring på duvan längst ut.

Myran hade otur på vattenmarkeringen, hon såg den helt enkelt inte. (och hon var INTE ensam) Solen rakt i ögonen och en liten svart duva som omedelbart sjönk och detta inne i viken i skuggan av skogen... mörkt mörkt! Domaren tyckte dock att hon skulle lokaliserat den på plasket. Fast även jag hade svårt att höra något plask eftersom ekot av skottet ekade. Såhär skrev han: Duvan ligger djupt och hämtas vid kast av gren (svart o mycket liten duva) UHELD!!

"Bra spårarbete i utmärkt tempo av en lättläst hund"

Klockan ringde halv sex och jag kan väl inte direkt säga att jag hoppade ur sängen men vi hann i alla fall till Bjuvs BK i tid. Väl där fick vi startnummer 2 och det kändes kanon. Lite skrämselhicka fick jag förstås när folk började berätta om hur många spår de lagt i veckan...och drog mej då till minnes de två ynka spår vi lagt sedan snön smälte för ca en månad sedan. Men inte hade jag behövt oroa mej för det. Hon tog spåret galant och gick med bra fart och näsa. Tyvärr förbi den första pinnen! Lite snurrande i första vinkeln, hittade sedan pinne nr 2, snurrade lite i andra vinkeln men gick rätt och spårade vidare och tog slutpinnen klockrent!!
Därefter var det flera timmar innan budföringen (som gick över förväntan) och sedan ytterligare några timmar innan det var dags för lydnaden (den sämsta någonsin). Redan på första vänsterhalten på linförigheten sabbar jag allt med att trampa henne på tassen. Det var en dyngsurt i gräset så jag kände hur kängan vickade till och hörde då Myran tjuta till, hoppa upp och skälla. Suck. Och sedan var det svårt att få henne på topp igen... men glädjen var desto större när vi hittade oss på listan över de uppflyttade :-) Och med en 7 placering (15)!!

Du och jag Myran.
Du och jag.

Helsingborgs BK 16/10 2005.
MED TANKE PÅ vad som hände tidigare i veckan när vi for in till Helsingborgs Bk för att "nosa lite" på planen så är jag djupt imponerad av det Myran åstadkom idag, hon gjorde precis det hon skulle men under den press hon befann sig så blev det inga exta utsvävningar. Vi klarade ett förstapris med ett nödrop! Ingen begrep först vad som hände med henne idag. Hon var sååå låg. Och fjäskade. Och var inte den Myra vi är vana vid. Kända supporters stod som levande frågetecken...

SÅ KOM BITTE PÅ DET... Vi var på denna plan i tisdags för att träna lite. Bitte kommenderade, och under tiden kom en av klubbens instruktörer bort till oss för att titta. Sedan skulle han "hjälpa till lite". Det är en erkänd instuktör med massor av erfarenhet med flera brukselithundar i bagaget. Grejen är bara den att Myran är en vek tik och van vid mina euforiska berömmanen, tjo, hopp & kullerbyttor.....Den här instruktören har ett diametralt motsatt sätt att träna på, han är mycket lågmäld, långsam och aningen hotfull. Vad som faktiskt hände är Myran har inte lagt sig på kommando sedan dess. I lördags körde jag korv/ligg-metoden, alltså från scratch och det tog sig igen. Idag när vi kom in och skulle tävla så var nämnde instruktör tävlingsledare på planen bredvid. Det var skönt att få en (trolig) förklaring till att hon betedde sig som hon gjorde. Men nu är det TREAN som gäller. Nån gång under våren ska vi säkert kunna starta. Nu ska jag gå och ge min allra älskaste vovve en riktig godsak. Inte för att hon vet varför,,, men i alla fall.

SMÅLAND-ÖLANDS KK 3 sept 2005. Lydnadsklass II.

Ja, det gick ju vägen. Igen. Hurrrraaaa! Ibland går den hunden som tåget. Kunde jag bara få bort de snea sitten så...

ÅSTORPS BRUKSHUNDKLUBB 28/8 2005. Lydnadsklass II.
Taggad till tänderna – Myran äääälskar att tävla lydnad. Så enkelt är det.
    Idag knatade vi ihop 169 poäng och då fick vi ändå bara 5 på inkallning med ställande. Jag valde, dumt nog med facit i hand, att byta kommando från handtecken till STANNA. På genrepet en stund innan gick det kanonbra men när hon då kom i full nitti på väg in till mej, så funkade det inte lika bra.
     Den gode Sten har börjat bli lite snål med 10-orna men en av tre blev vår och det på Helhetsintrycket. Hurrraaaa!!!!

Vi är kanonnöjda med vår tredjeplacering av 15 ekipage endast 5 poäng efter segraren Camilla med Sigge. Också ett höganäsekipage!!! Eftersom jag för säkerhets skull anmält till ytterligare två tävlingar så satsar jag nu på ett LP II. Och tack för hållda tummar, det hjälpte garanterat!!

RONNEBY 6/8 2005

Inte heller denna gång blev det någon succé för Myran i utställningsringen. Trots att hon var i toppkondition med helt fantastisk päls så fanns en del detaljer som inte föll herr Fagerström i smaken. Denna gången alltså – för ett år sedan placerades hon som R i unghundsklassen. Samma domare. Samma hund. Samma "fel". Suck.

Ett blått snöre blev enda behållningen av utställningen i Hässleholm den 22/5 -05.
Domare var Joyce O'Connor från Irland och henne längtar vi inte precis efter att få träffa igen...

Tacka vet jag "förritiden" när man använde blåa plastband till att knyta badrumsmattor!
Det var den sämsta kritik Myran fått någonsin, så den ligger numera i pappersinsamlingen.
Men vi hade i alla fall tur med vädret :-)

NOLL poäng gav Inkallning med ställande. Det brukar funka ungefär varannan gång på träning och idag ville den unga damen ÄNDA fram till matte och satte sig skitsnyggt utan att ens HOPPA in vid sidan:-)) (och inte har vi tränat på sååå långt avstånd...)

Men Hoppet, som ju alltid funkar kanon (på träning såklart) där hoppar hon, sätter sig rakt och snyggt. Och hoppar tillbaks PÅ TÄVLINGSLEDARENS KOMMANDO. Suck. Det blev en sexa. Annars var det rätt hyfsat, några nior, en tia o ett par åttor men det räckte just inte ända fram...nia på helheten, och det är vi glada för!
Vi tar nya tag och nästa gång ska väl allt falla på plats... det blir Bjuvscupen den första helgen i juli. Har ni några tummar över så håll dem för oss!!

OCH TACK mitt älskade lilla gryn för att du gör allt du kan för att din matte ska bli nöjd och glad!!!!

Myran på hugget!

7/5 2005

Klicka för större bild

Dagsfärsk bild på Myran

6/2 2005

Klicka för större bild

I största hemlighet
begav vi oss den 14 januari 2005 till Kvibille Ridhus för att tävla till oss det tredje förstapriset i lydnad. Det var en härlig vintermorgon, ett par grader minus med rimfrost. Vi, läs matte, hade inga större förhoppningar eftersom vi aldrig vare sig tränat eller tävlat i ett ridhus utan det fick bli mest som miljöträning. I ridhuset var manegen knappt krattad och det var en frän doft som slog emot oss. Matte gillar inte lukten av hästskit men Myran, som är en skitätare av rang, glufsade i sig ordentligt. Så ordentligt så att när prisutdelningen var klar och matte kom ut i bilen så låg det en liten hög i bilen. Det som inte fick plats i magen tydligen...
     Vi fick startnummer 4 och det är rätt bra. Myran hade ingen större lust att lägga sig ner på det underlaget och jag kan förstå henne. Det visade ju tyvärr att ligg-kommandot inte är helt befäst. Säger jag ligg så ska hon lägga sig. Oavsett underlag. Nåja, det blev 6 poängs avdrag att starta med. Linförighet och fritt följ var inga höjdare. Snea sitt, fladdrande och positionsbyten gav mycket neddrag. Inkallning, stående, hopp och helhetsintryck gav full pott däremot. Inte våra högsta poäng 170,5 men LP:t klarade vi galant.
    Nu pågår träning av LK II för fullt. Apporteringen sitter såklart kanon, värre är det med hopp-sitt-hopp. Jodå, hon kan det, men jag vill att det ska se snyggare ut. Sedan har vi fjärren och inkallning med ställande som vi finslipar på. Tänkte testa en klubbtävling den 27/2 dock utan att köra tävlingsmässigt så får vi se vad som sitter...

SVALÖV BK 28/11 2004. LYDNAD I
Kvart över sex ringde klockan. Det var beckmörkt och regnet stod som spön i backen. Väl i bilen på väg mot Svalöv fick jag för mig att jag fått fel hund med och på grund av dessa tvångstankar fick jag stanna och titta efter vem som fanns i buren där bak. Jodå, visst var det Myra. Men tänk själva, 3 kolsvarta flattar i mörkret farande runt bakluckan och alla vill följa med. Nån av de andra kunde ju ha hunnit in först.... jaja, vid Glumslövs backar späddes detta hemska novemberväder på med tjock dimma och resten av vägen var som att köra i en flaska mjölk.

Väl framme fick vi startnummer 4. Alla hundar utom en i vår grupp låg kvar trots dyngblött underlag. En rottistik tog en sväng fram till en schäferhane och denne låg kvar, tittade från rottisen till matte och såg ut som om han tänkte: men matte, får hon göra såhär??

SOFIERO den 12/9 2004

Där satt det. Som en smäck! Förstapriset.
Myra gjorde sannerligen en uppvisning och såhär i efterhand känns det kul att det var stor publik :-)
Tack Gunilla och alla från Höganäs bruks som applåderade fram oss!

Platsliggande     10
Tandvisning       10
Linförighet         9,5    (flyter ut lite)
Fritt följ             8,5    (dk)
Platsläggande    9,5    (lite snabbare)
Inkallande         9       (litet hopp)
Stående            10
Hopp                 9
Helhet               10     (mkt trevligt ekipage)

Så har vi varit på vår tävlingspremiär. juli -04

I ett regnigt och störigt Bjuv gick alltså vår första lydnadstävling av stapeln. Mitt emot planen pågick agilitytävling med högtalare, människor som skrek och hundar som skällde. Ja, alla som varit på en agilitytävling vet hur det är. På andra sidan planen kom tåget dundrande förbi med jämna mellanrum. En del av hundarna blev lite splittrade, de flesta är ju inte vana vid sååå mycket störningar men å andra sidan höll lydnad I mycket hög klass. På lördagen var det nog närmare tio stycken som blev uppflyttade. Dock inte vi. Under de första momenten var Myran (som annars kan vara lugnet själv) rätt splittrad och fixade till ett par överslagshandlingar som till exemel att dyka rätt ner i gräsmattan och tugga i sig dessa läckra halvruttna gräsklippshögar som låg överallt, varpå jag tog tag i henne. Så det blev noll på fria följet. Med tanke på den höga koefficienten så hjälpte det inte att hon skärpte till sig och fick höga poäng på resten.

Dagsfärsk bild på tvååringen.

På dessa två år har vår lilla älskling utvecklats till en intresserat lyhörd tjej som nästan vänder ut- och in på sig för att vara till lags. När det gälller apporteringen så är hon lugn och fullständigt tyst i passivitet och när det är dags att jobba så ger hon järnet.

Hasslarp.

Bilden är en test för att se hur det ser ut när man plockar ut en bild från en filmsekvens.

Det vackra TJOLÖHOLMS SLOTT visade sig från sin bästa sida i morgonsolen. De tvåbenta hade räknat med sol och värme och hade inga vinterjackor med så de blev rejält genomblåsta denna dag och den kräftröda tonen på kinderna skvallrade om mycket sol. Men vad gör lite blåst i glada vänners lag, sa de. Dessutom tyckte de att det var en mycket proffsig och välordnad utställning så en eloge till alla inblandade kan vara på sin plats!!!
Lillmatte Isabella var med på en guidad visning inne i slottet och hon var mäkta imponerad. Matte och husse har varit där förut, de hade till och med funderingar på att gifta sig där för hundra år sedan men det bidde nåt annat...

Ja, när det gäller själva visningen av mej så är det inte så mycket att skriva hem om, säger matte. Jag ställde mej jättefint men det var nåt med att jag sprang konstigt och fladdrade med tassarna eller hur det nu var han sa domaren?

Ja, här kammade man hem sin första tvåa. "Halvbra kritik" gjorde ju inte saken bättre men det har säkert varit "ett olycksfall i arbetet!" för i HÄSSLEHOLM två dagar senare blev det "som vanligt" igen.
• Kritikerna från båda utställningarna kan du läsa HÄR.

HÄSSLEHOLM. maj 2003. Nu var det juniorklass som gällde. Jag sprang så fint jag kunde och det blev 1 junkl, 1 junkk med Hp.
• KRITIK