En flatte skulle klä er, sa vännen Lena.

Detta apropå vår beslutsångest när vi äntligen bestämt oss för att; HUND, det ska vi ha!!!

Irländsk setter eller eng cocker var vad valet stod emellan. Jodå, där stod man allt som en fågelholk. Hur ser en flatte ut? Men därmed var det fröet sått...

Efter lite koll här och var så förstod vi vad klockan var slagen. En flat fick det bli. Valpförmedlingen anlitades och den kull som närmast skulle bli till var hos Vårsångens kennel i Bjärred. Nära och bra tyckte vi och for iväg och träffade Tina och Tommy. I hallen möttes vi av deras tre tikar, MEN HU SÅ STORA DOM VAR...

Någon betänketid behövdes inte trots detta så nu väntade vi spänt på att parning i Finland skulle resultera i en tik till oss. Den 20 januari ringde Tina och 8 veckor senare kom vi hem med vår lilla Maya. Och det var alldeles, alldeles underbart!

Maya har utvecklats till en självständig dam på dessa 5 år. Hon "diskuterar" alla beslut som ska tas och tittar oss samtidigt stint i ögonen. Och hon förstår "allt" vi säger. Jag har valsat runt på appelplanerna med henne och vi har lyckats med manövern att bli uppflyttade till Lk II. Vi håller på en hel del med lydnads- och spårträning, främst viltspår. När det gäller apportering så blir det inte så mycket. En rutinerad förare hade såklart kunna klämma mycket mer ur henne för hon tycker om att hämta och bära och även lämna ifrån sig. Det stora problemet är hennes opålitlighet. Vittring kan få henne att fullständigt glömma vad hon håller på med och sedan dra all världens väg för att slutligen, helt utpumpad och med tungan hängande i ena mungipan, komma lufsande och se lite frågande ut.

Vaddå? Vad har jag gjort????

Maya (som i jan 2005) blivit hela 6 år gammal är en bestämd dam. Valpar leker man helst inte med. Har man en egen soffa så ligger man på den, studerar de två vildarna som far runt på golvet, suckar, och lägger sig tilrätta. Maya är husses hund och följer med till jobbet varje dag. Emellanåt tränas lite lydnad på den väl inhägnade appellplanen men det är bara kul en liten stund. Inkallningen sitter nu, vid 6 års ålder, bra och även Maya får vara med på apporteringsträningen. Hon markerar klockrent men är inte alltid så glad att komma ända in och tappar koncentrationen ganska snabbt. Och hennes knallande får vi leva med...

Får man utöver detta ligga vid husses fötter så är livet underbart...EN FLAT är en för lite och ett par år senare var det dags för nästa. Kennel Moonstruck i Svedala fick den 23 juni 2003 2 tikar och 7 hanar. Och en av tikana blev vår. Myra, som hon kom att kallas, tog oss med storm. Mjuk och gosig, väldigt lyhörd och uppmärksam men ser ändå till att ta för sig. Av syrrans mat till exempel. Och när Maya har hämtat tidningen, vem tror ni då står först i kön för belöningsgodiset??? Jojomensan, det är allt den lilla "väna" Myra det. Men hon är alldeles, alldeles underbar!

När det gäller namn så var det inte särskilt begåvat att döpa två hundar till namn med samma begynnelsebokstav. Det kom vi snabbt underfund med. Men förstahandsvalet var faktiskt INKA. Tanken var; MAYA och INKA. Snyggt eller hur? 
    Då slog plötsligt folkhumorn till och, visst det fattar man ju, bajamaja och inkapinka skulle det ju bli.

I skrivande stund är hon nyopererad i sin armbåge och vi hyser gott hopp om att hon ska bli helt återställld. För sin egen skull förstås, men också för det faktum att jag har blivit fullständigt utställningsgalen. När det gäller jakt- och lydnadsträning så har det gått p halvfart på grund av att hon faktiskt haltat av och till sedan 4 månaders ålder. Däremot är den här konvalecenstiden ett utmärkt tillfälle att traggla linförighet.

Så det gör vi...

Nu är det januari 2005. Myras operation av armbågen gick alldeles utmärkt och i snart ett år har hon fungerat perfekt. Efter en hel dag i skogen med många tvärnitar kan hon bli lite trött och halta något lite. Vi tränar mycket lydnad och i dagarna har hon just tagit sitt tredje förstapris och har därmed Lydnadsdiplom i klass I. Jaktträning pågår hela tiden, hon markerar bra, söker ok men gillar inte äckliga fåglar och är lite dålig på att simma. Hon kastar sig ut efter dummisar men är lite tung i baken även om det blivit betydligt bätte sedan i somras. Vi tränar på...

Först var det för lite med en...
så blev det två...

På utställningen i Göteborg i januari 2002 föll min blick på den härliga BIM-tiken vid namn Cerrie´s Jet Set Lollapalooza, då 11 år gammal. Och vem kan glömma ett sådant namn? Nåväl tiden gick, jag hade flera håvar ute och som vi vet slutade det med att Myra flyttade hem till oss..

En dag på våren 2004 hamnade jag på Boppaloozas hemsida av en ren händelse, och vad tror ni jag fick se? Just det... Efter mycket funderande hit och dit kontaktade jag Erica för att prata om en valp efter Agnes, (B. När du dansar) och det kunde bli aktuellt till våren/sommaren 2005.

Kanon, tänkte vi! Semestern som skulle tillbringas i Sverige arrangerades om i en hast så att vi skulle få vägarna förbi Falun och kunna titta på de vuxna representanterna i lugn och ro... Nåväl, för att göra en lång historia kort... Efter att ha beundrat kroppar, huvuden och rörelser så fick vi syn på henne. MOVIE. Den allra ljuvligaste lilla tik som sprang runt med en valpdummy och retade gallfeber på sina 8 bröder. Hon hade redan från början ett häftigt steg, mycket vackert huvud med ett klokt uttryck i de vackra ögonen och en härlig resning. Vi for iväg efter besöket för vi skulle ju inte ha en valp nu. .

Men men, det gick inte att glömma denna härliga valp så efter timmar i telefon med Erica så bestämde vi oss för att vi kunde inte åka hem utan ELLA. För inte en hund till på M, det var då ett som var säkert. Ska sannningen fram så hade jag redan bestämt att nästa hund skulle heta Ella. Eftersom Erica tvärvägrade att sälja henne så fick vi ta underverket på foder. Och det har vi inte ångrat en sekund. .

När detta skrivs (dec 2004) så har Ella hunnit bli 7 månader och är alldeles, alldeles underbar!

Cerrie's Jet Set Lollapalooza

… och så blev det tre stycken.

Här presenterar våra kära vovvar sina 2-benta familjemedlemmar.

Här är vår Matte

Ja, av de här bilderna att döma kan man ju få en liten vink om vem som är mest aktiv i familjen Wallenmark.

Matte använder benen och husse prioriterar huvudet, säger han.

Det är mest matte som är ute och drar med oss på appellplanen, utställningar, viltspår och annat kul...

Matte jobbar med grafisk form på edition andersson ab och där har hon jätteroliga kunder att jobba med, bland andra Svenska jägareförbundets tidning Svensk Jakt och Destination Stockholm med allt vad det innebär i form av kataloger, annonser, skyltmaterial osv.

Förresten heter hon Gun – och Dogs det är vi – vitsigt, eller hur?

Här är vår Husse

– skamligen avslöjad

Det är nämligen så här han tillbringar sina dagar. Nåja, han bidrar förstås till famljens pellets genom att jobba på sin reklambyrå. Fast ALLRA helst hade han kuskat land och rike runt med vår husbil.

Och inte oss emot...

Här är vår stora lillmatte

Här ser ni vår stora lillmatte. Hon kallas Millan och bor bara hos oss när hon passar huset. Annars bor hon i ett jättetjusigt hus med en stor härlig tomt som gränsar till en bäck o den härliga Kågerödslundsskogen. Millan bor ihop med Joakim och tillsammans har de charmtrollen Amanda och Kajsa (3,5 år resp 1 mån
(5 maj 2009). Millan är utbildad vid restaurangskolan i Helsingborg och har jobbat på restaurangerna i stan som såväl sjungande som vanlig servitris och som arbetsledare. En otroligt härlig personlighet som "alla" gäster minns med glädje!!

Joakim är programmerare och har just avslutat sitt toppjobb på Egmont i jakten på nya äventyr.

Här är vår lilla lillmatte

Isabella döptes hon till men dom tvåbenta kallar henne ofta för Bella. Själv föredrar hon att kallas Isa. Efter att ha gått de första nio åren på Tellus Montessoriskola så blev det supermoderna Filbornaskolan i Helsingborg med inrikting på Media mot målet att bli journalist. Efter gymnasiet där hon gick ut med toppbetyg påbörjades studier i Lund. Nu väntar vi med spänning på vad det kan bli av denna unga dam.

Isa bor i hop med Jonas Bringberger som jobbar som programmerare.

De bor i en lägenhet mitt i smeten i Lund, men ibland lockar barndomshemmet & föräldrarna så Isa kommer hem o sover några nätter i sitt eget rum :-)